Idag har jag varit blind. På riktigt. Ögonen är knallröda och svullna och känns som de är nedtryckta i ett par askor som är fem storlekar för små. Jag kunde inte ens jobba. 

Så jag gjorde det enda rätta, la gurkskivor på ögonlocken och lade mig och lyssnade på TV. Det är jobbigt då. Jag är lite som barn, jag tycker inte om att blunda, för det känns som om jag missar allt som händer i världen. Så det varade inte så länge.

Sedan tittade jag på Jag saknar dig. Den som är gjord på boken av Peter Pohl. Jag har läst boken en miljon gånger, och varje gång blev sidorna skrynkligare för alla tårar. Filmen var ÄNNU värre - alltså, jag grät som om det inte fanns någon imorgon, och det sved som satan i ögonen av att gråta, så då grät jag ännu mer för det gjorde ont. Till slut hade kudden skrynklat ihop sig och jag fick nog slut på vätska i kroppen, för tårarna sinade. 

Nu dricker jag kopiösa mängder hasselnötskaffe och tycker kopiöst synd om mig själv. Så snart vätskebalansen är återställd, så kommer jag säkert att börja gråta igen. 

Det är underbart att vara Jenny. Alltid. 

Jag har hundhår i hela soffan, kaffe över hela rumsbordet, hundkräks över hela köksgolvet, aprikoskräm i håret, blomjord över hela fönsterbrädan, soffkuddarna överallt forutom i soffan och leksaker över hela lägenheten.

Det är djävla tur för de där illbattingarna att jag älskar dem mest i hela världen.

Jag är ganska bra på många saker. En hel hög, faktiskt. Men det finns vissa områden där jag inte hör hemma. Framför en blender när det ska blandas strawberry daquiris till exempel.

Ulrika gjorde första omgången, den var ljuvlig. Sedan gjorde jag den andra, efter det började kvällen bli lite luddig. Vi började dricka runt halv sju. Vi var hemma halv elva efter en otroligt kort tur ut på kvarterskrogen där vi ganska snabbt insåg att vår berusningsnivå var högre än vad vi hade önskat. När klockan var elva, så hade vi båda däckat. Ulrika i soffan framför tv:n, och jag i min säng - på tvären med båda fötterna i backen.

Jag vaknade klockan tre, och tänkte att jag var oväntat nykter. Sedan ställde jag mig upp och insåg att så inte var fallet. Sedan tittade jag på Tangled innan jag somnade om med vissa svårigheter eftersom det var något fel på mitt rum, det snurrade liksom runt på ett konstigt sätt. 

Idag står jag på benen tack vare kaffe och bacon. Mer än så är det inte. 

Och nu har jag blivit bannad från blendern. Hårt bannad.