Senaste inläggen

96.

Av Jenny - 29 november 2011 21:36

(Jag hade inget inlägg 95, så jag har två 96. Fullkomligt logiskt!)


Jag är lite - nej, mycket - sur. Vår underbara fina blåa paradis måste lämnas tillbaka till ägaren. Det betyder att vi blir bostadslösa. Gatubarn. Är det någon som vet hur mycket ett tält kostar på mellandagsrean? Och tre sovsäckar? Det vore nog trevligt med en fotogenlampa också. Gasolkök. Ja, ni fattar. Har ni sådant hemma som ni inte behöver går det också bra med gamla avlagda saker, just nu är jag inte så kräsen. Alls.


Ska försöka hålla mig positiv och inte alls hälla cyanid i mitt morgonkaffe. Eller ramla från balkongen. Eller dränka mig i badet. Då får jag en jättefin liten boyta, med en alldeles egen namnskylt. Det är nog lättare än att lyckas hitta en bra lägenhet igen. 


Fan, fan, fan.


Men annars så är det bra. Tror jag. 

96.

Av Jenny - 19 november 2011 11:07

Keratit, sa läkaren. Hornhinneinflammation. Gå till ögonspecialisten.


Ögoninfektion, sa jag. Ge mig antibiotika.


Keratit, sa han igen. Du bör ha en specialist som tittar på det.


Infektion, upprepade jag. Du är specialist på antibiotika.


Keratit, envisades han. Här är en remiss.


Så jag kapitulerade. En stund. Invaggade honom i falsk trygghet att jag lyssnade. Fast jag åkte till specialisten, men de var så dumma, så jag åkte hem igen. Och gick tillbaka till läkaren.


Infektion, menade jag. Ge mig antibiotika.


Om du förlorar ögat, så tänker inte jag ta något ansvar för det. Bara så du är medveten om det.


Om jag förlorar ögat, så ska jag villigt erkänna att jag hade fel, jag lovar.


Och sedan fanns antibiotika. Och ögat blev bättre. Och jag blev mycket nöjd med mig själv att jag var smartare än läkaren.


(I just den vevan kom det fram att det faktiskt var allergi och varken keratit eller infektion, och att anledningen till att det blev bättre var att jag slutade använda mitt smink som jag var allergisk mot, så alla hade fel och allt jag behövde var ögondroppar, men nu är det bra igen och jag har slutat se ut som en gris som har varit i slagsmål!)

94.

Av Jenny - 3 oktober 2011 21:09

Idag har jag varit blind. På riktigt. Ögonen är knallröda och svullna och känns som de är nedtryckta i ett par askor som är fem storlekar för små. Jag kunde inte ens jobba. 


Så jag gjorde det enda rätta, la gurkskivor på ögonlocken och lade mig och lyssnade på TV. Det är jobbigt då. Jag är lite som barn, jag tycker inte om att blunda, för det känns som om jag missar allt som händer i världen. Så det varade inte så länge.


Sedan tittade jag på Jag saknar dig. Den som är gjord på boken av Peter Pohl. Jag har läst boken en miljon gånger, och varje gång blev sidorna skrynkligare för alla tårar. Filmen var ÄNNU värre - alltså, jag grät som om det inte fanns någon imorgon, och det sved som satan i ögonen av att gråta, så då grät jag ännu mer för det gjorde ont. Till slut hade kudden skrynklat ihop sig och jag fick nog slut på vätska i kroppen, för tårarna sinade. 


Nu dricker jag kopiösa mängder hasselnötskaffe och tycker kopiöst synd om mig själv. Så snart vätskebalansen är återställd, så kommer jag säkert att börja gråta igen. 


Det är underbart att vara Jenny. Alltid. 


93.

Av Jenny - 2 oktober 2011 12:06

Jag har hundhår i hela soffan, kaffe över hela rumsbordet, hundkräks över hela köksgolvet, aprikoskräm i håret, blomjord över hela fönsterbrädan, soffkuddarna överallt forutom i soffan och leksaker över hela lägenheten.


Det är djävla tur för de där illbattingarna att jag älskar dem mest i hela världen.

92.

Av Jenny - 1 oktober 2011 12:15

Jag är ganska bra på många saker. En hel hög, faktiskt. Men det finns vissa områden där jag inte hör hemma. Framför en blender när det ska blandas strawberry daquiris till exempel.


Ulrika gjorde första omgången, den var ljuvlig. Sedan gjorde jag den andra, efter det började kvällen bli lite luddig. Vi började dricka runt halv sju. Vi var hemma halv elva efter en otroligt kort tur ut på kvarterskrogen där vi ganska snabbt insåg att vår berusningsnivå var högre än vad vi hade önskat. När klockan var elva, så hade vi båda däckat. Ulrika i soffan framför tv:n, och jag i min säng - på tvären med båda fötterna i backen.


Jag vaknade klockan tre, och tänkte att jag var oväntat nykter. Sedan ställde jag mig upp och insåg att så inte var fallet. Sedan tittade jag på Tangled innan jag somnade om med vissa svårigheter eftersom det var något fel på mitt rum, det snurrade liksom runt på ett konstigt sätt. 


Idag står jag på benen tack vare kaffe och bacon. Mer än så är det inte. 


Och nu har jag blivit bannad från blendern. Hårt bannad.

91.

Av Jenny - 29 september 2011 23:04

När Ulrika skriver ett inlägg på min Facebook-sida och säger att jag ska sätta på kaffe för hon snart är hemma, då djävlar sätter jag på kaffe!


På morgonen får hon bara snabbkaffe, för jag är alldeles för trött för att mecka med den där apparaten i sju timmar för något jag kan göra på en minut - men på eftermiddagen, DÅ får hon go-kaffe!


Så jag visslar lite för mig själv i köket, mäter upp kaffe och donar, och sätter igång apparaturen. Jag väntar lämpligt antal minuter innan jag tar fram muggar, och börjar förbereda för upphällning. Fast när jag tippar kannan, så kommer det inte ut en endaste droppe av det bruna guldet. 


Det slår mig ganska snart att så är fallet för att jag helt sonika har mätt upp kaffe och tryckt på power-knappen. Det där med att hälla i vatten kändes onödigt. 


Nu står Ulrika och stampar av otålighet medan jag häller upp vatten, så jag måste säga till henne på skarpen att sitta ner och vara tyst så jag får koncentrera mig. Och sen var det klart! Äntligen kaffe, tänkte vi.


Men vi räknade inte riktigt med min förmåga att vara inkapabel till att tänka igenom saker. Jag hade mycket riktigt hällt i vatten, precis som jag hade planerat, sedan gått och satt mig och väntat. Ulrika föreslog snällt att kaffet kanske går fortare om jag trycker på power-knappen också. Sedan skrattade hon mindre snällt.


Detta kaffeäventyr som skulle ha tagit fem minuter tog således minst tjugo. Minst!


Det är då bara knas i Blåkulla!

Av Jenny - 28 september 2011 17:32

Jag älskar Wordfeud. Jag menar älskar. Det är uppe där med morgonkaffe, morgoncigarett och morgonsex. Ibland får jag svårt att hinna med jobbet för det är olidligt spännande och jag måste vinna. Jag är givet en lika graciös vinnare som förlorare (eller jag antar det, det händer så sällan...)


Hursomhelst. Idag fick jag lite extra fart på det - vi gjorde en liten insats.

Om ni tänker er lite som Herren på täppan, om ni lekt det. Den som knuffar ner den andra bestämmer. I det här fallet under en begränsad tid som infaller på natten. Då glödde hjärncellerna, ska ni veta. Satan, vad jag ville vinna.


Fast satan vad jag förlorade! (väldigt otippat!)


Hur som helst. Nu är jag ägd i dubbel bemärkelse och får nog snällt stoppa en boll i munnen och spela med...

89.

Av Jenny - 24 september 2011 18:54

Fast att nu är det officiellt - man KAN inte hitta kombinationen bra sex, bra man.


Bra man - dålig sex.

Bra sex - dålig man.


Denna empiriska studie var lång och omständlig, men nu är den äntligen färdig.


Slutresultatet?


Vem bryr sig, så länge man får ligga?

Presentation


The world is going to hell, and i am driving the bus!

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok!


Skapa flashcards