Efter en omfattande empirisk studie på jobbet har jag kommit fram till följande; När kvinnor blir äldre, så förlorar de sitt könshår medan mäns könshår ljusnar. Då undrar man ju genast varför i hela friden man måste vänta tills man är gammal för att uppleva detta fenomen? Hur många nittiioåriga tanter drar nytta av att ha en brasilian vaxning? Jag är skeptisk till att deras sexliv gagnas. Eller är det jag som är fruktansvärt naiv? Nej, Gud - gör om, gör rätt!

Idag är jag lika motiverad som en gråsten. Tänkte att jag mest skulle ligga still på en lugn gata och bli sparkad på av tonåringar idag - det låter lagom.

Fast om jag har en intressant form så kanske någon stoppar mig i fickan och tar med mig hem?

Den här killen på Solna station som säljer kaffe har semester. Borde ju vara himla skönt för mig som har haft såna problem att komma ur min latte-spiral. Borde. Men är det? Nej. Han har en vikarie. En yngre vikarie. En snygg, yngre vikarie. Han var där hela förra veckan och lärde upp sig. Egentligen den tiden på morgonen så är jag tyst, för att bespara människor mitt innan-latte-humör. Jag är inte speciellt trevlig. Han brukar ha överseende med det, och vi brukar mest kommunicera med leenden och nickar och ett "ha en trevlig dag" och hans blinkningar. Det har funkat bra. Den nya förmågan - not so much. Han vevade med muggen och utbrast "Latte var det här" redan när jag gick igenom dörrarna. När jag kom fram och skulle betala så började han småprata. Inte nog med det, utan skämta också. Frågade massor och log och nickade och liksom blinkade med hela ansiktet, inte bara ögat. Jag försökte samarbeta, jag skrattade till och med trots att det gjorde ont i ansiktet. När jag gick nerför trappan mot spåret med min latte i handen fylldes jag av självförakt. Svaga djävla människa. Dumma kaffestånd.FAN också!

Idag tänkte jag vinna en sisådär 40 miljoner kronor.

Jag ska gå in på chefens kontor och slänga nycklarna i taket och dansa en liten styrdans med mig själv medan jag nynnar Fredrik Åkare, sedan gå raka vägen till närmaste pub och dricka en dubbel Captain Morgan spice med cola. Ha en vansinnes-shoppingrunda, gå och köpa precis allt jag vill ha, och lite som jag egentligen inte vill ha och kanske till och med något som jag inte alls vill ha - bara för att jag kan. Sedan skulle jag gå in till närmaste frisör och klippa håret så snyggt att alla som ser mig önskar att de var jag, innan jag ska gå på systemet och köpa en hylla med vin. Efter det ska jag boka en minibusstaxi som kan köra hem mig och alla mina saker till älskade Blåkulla.

Väl hemma ska jag bada i vin, spela musik onödigt högt och skratta mot taket och fira det faktum att från och med nu ska jag aldrig ha en bekymmersfull dag i resten av mitt liv.

För de som säger att pengar inte kan köpa lycka är lika fulla med skit som en kräftas bajsränna.

Så gläd er ni som var mina vänner innan jag blev rik, nu kommer livet aldrig någonsin mera bli sig likt. Nu ska vi bli rikare än kungen och köpa världen och fylla den med glitter och kärlek. Ingen ska någonsin mer behöva vara ledsen.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är laddad! Nu kör vi!

Det är märkligt vad det är lätt att vara glad när man inte är penetrerad med vassa objekt. Jag vaknade nästan med ett leende på läpparna, om man bortser från det faktum att jag bara sovit tre timmar eftersom jag var tvungen att titta på The proposal eftersom jag laddade hem den igår. Jag har velat se den i flera år, och det var som att han massa tusen kronor i fickan men inte få använda dem för att jag måste lägga mig i tid för att orka upp till jobbet. Det går ju inte!

Så står det i mitt horoskop att jag kommer få elak kritik idag, men jag måste tacka för den för att det kommer göra mina kritiker nervösa. För det är ju precis vad jag vill ha. Varför kan ingen säga att jag är bra istället? Då kan jag säga tack och mena det istället för att säga tack och sedan gå hem och baka bullar med taggtråd. För vi vet alla att om det står i horoskopet så kunde det lika gärna stå i tidningen, så sant är det. Inte så att nu kommer jag gå och vara misstänksam mot alla på jobbet och bara vänta på att någon ska säga något, och i och med det, så kommer jag göra massa misstag som jag kommer bli kritiserad för, och då ska jag le och tacka när det var deras fel att jag gjorde fel från början? Makes perfect sense to me.

Jag ska nog prova ett annat horoskop. Snark.

Nu har jag slutat svära. Höll nästan på att behöva åka till akuten med foten, men sen kom Crocodile Dundee aka Pappa. Några tillbakakämpade tårar och dramatiska pauser senare så är glasbiten borta och jag lycklig. Men lite rädd blev jag när han dök upp - jag hade liksom väntat mig en pincett.

Nej, inte min pappa. En stor kniv och telefonnumret till en städfirma. Så jag slipper trampa på glas i framtiden.

Notera också den inhållna magen och naturliga posen han har. Fint.

Tack pappa.

Nu för tiden är det väldigt få ögonblick i livet som jag inte uppskattar att vara jag. Idag är dock ett sådant. Jag är så djävla arg på den där ynka, pyttelilla förbannade djävla glasbiten som sitter i min fot och vägrar komma ut. Saker som tar mig fem minuter normalt tar fan en halvtimme och jag blir sur som fan att det gör ont hela djävla tiden. Och ÄNNU djävla argare blir jag på att det hela tiden är så. Det är ta mig fan alltid något som händer, och aldrig att jag kan ta mig igenom en normal dag som en normal djävla människa utan någon djävla olycka. Så djävla synd det vore om jag kunde få en glasbit i foten och få ut den på en gång som alla andra gör, nej, den ska fan fastna och göra det djävla omöjligt att ha en normal dag. Djävla skitmåndag kan ta sig i brasan och fara så djävla långt det bara går åt något annat håll

Fan!

Imorgon är jag glad igen. Imorgon ska jag sluta svära. Men just nu har jag fan inte långfingrar nog att visa vad jag tycker om det här.

Bara så ni vet.

När jag och Ulrika skrev vår fina annons till Blocket och sökte lägenhet, så var vi inte riktigt inne på det här med ärlighet. Vi tänkte mer att vi skulle ge folket vad de ville ha. Så vi blev bland annat rökfria, för det är den största nejsägaren när man letar efter lägenhet. Men vi hade ju inga som helst planer att röka inomhus, så rent tekniskt så ÄR vi icke-rökare inne i lägenheten. Vad vi gör utanför är ju inte någon annans business.Nu kanske ni tänkte att det skulle vara samma sak som att argumenter att en troende blir ateist utanför kyrkan, eller att en alkoholist blir nykterist utanför systembolaget, och visst - så kan man tolka det, men bara om man vill dra saker till sin spets. Och det är inte riktigt det vi håller på med här.Hur som helst, vi skrev också att vi hade vuxit ifrån fester och föredrog middagsbjudningar och sällskapsspel. Men sist jag kollade så var fia med hutt ett sådant...

I alla fall. Inatt hade jag en mardröm. Jag vaknade faktiskt upp kallsvettig - och med lite panik i bröstet. Jag och Ulrika skulle ha en middagsbjudning, för fyra stycken. Men ni förstår att det var ju så många komplikationer! Vi hade servettringar med en lila sten på, men bara tre lila glas och ett som var orange?! Jag var tvungen att ringa till Ulrika och försöka lösa det här, men hon hade inga svar. Jag såg framför mig hur våra gäster såg ner på oss och våra omatchande glas och inte ens ville vara med på alfapet efteråt. Fy satan vad jobbigt det var.

Mitt hjärtade bultade när jag vaknade, och det är inte förrän nu, efter en dusch, kaffe och cigarett som jag kan andas normalt... vi har inte ens lila glas, och tanken på att vi skulle ha servettringar är mest skrattretande, men jag är lite rädd för att den här drömmen betyder att lögnerna vi skrev blir på riktigt, lite som ett straff för att vi ljög på internet. Imorgon vaknar jag väl och vill inte ens röka.

Jag får lite ont i magen om jag ens tänker på det.