Den här killen på Solna station som säljer kaffe har semester. Borde ju vara himla skönt för mig som har haft såna problem att komma ur min latte-spiral. Borde. Men är det? Nej. Han har en vikarie. En yngre vikarie. En snygg, yngre vikarie. Han var där hela förra veckan och lärde upp sig. Egentligen den tiden på morgonen så är jag tyst, för att bespara människor mitt innan-latte-humör. Jag är inte speciellt trevlig. Han brukar ha överseende med det, och vi brukar mest kommunicera med leenden och nickar och ett "ha en trevlig dag" och hans blinkningar. Det har funkat bra. Den nya förmågan - not so much. Han vevade med muggen och utbrast "Latte var det här" redan när jag gick igenom dörrarna. När jag kom fram och skulle betala så började han småprata. Inte nog med det, utan skämta också. Frågade massor och log och nickade och liksom blinkade med hela ansiktet, inte bara ögat. Jag försökte samarbeta, jag skrattade till och med trots att det gjorde ont i ansiktet. När jag gick nerför trappan mot spåret med min latte i handen fylldes jag av självförakt. Svaga djävla människa. Dumma kaffestånd.FAN också!

 

Astrid

27 juli 2011 18:42

Hahahha, du har en kafferomans alltså?? :)

Jenny

28 juli 2011 06:57

Haha, njae, jag är snarare den enklaste människan i hela världen att sälja saker till. Jag faller ju för varenda trick i boken, det är därför alla försäljare älskar mig. Och det är också därför jag ägde en hel encyklopediauppsättning innan jag var ens 20. Jag får ju skämmas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

(Jag hade inget inlägg 95, så jag har två 96. Fullkomligt logiskt!)   Jag är lite - nej, mycket - sur. Vår underbara fina blåa paradis måste lämnas tillbaka till ägaren. Det betyder att vi blir bostadslösa. Gatubarn. Är det någon som vet hur myck...

Keratit, sa läkaren. Hornhinneinflammation. Gå till ögonspecialisten.   Ögoninfektion, sa jag. Ge mig antibiotika.   Keratit, sa han igen. Du bör ha en specialist som tittar på det.   Infektion, upprepade jag. Du är specialist på antibiot...

Idag har jag varit blind. På riktigt. Ögonen är knallröda och svullna och känns som de är nedtryckta i ett par askor som är fem storlekar för små. Jag kunde inte ens jobba.    Så jag gjorde det enda rätta, la gurkskivor på ögonlocken och lade mig...

Jag har hundhår i hela soffan, kaffe över hela rumsbordet, hundkräks över hela köksgolvet, aprikoskräm i håret, blomjord över hela fönsterbrädan, soffkuddarna överallt forutom i soffan och leksaker över hela lägenheten.   Det är djävla tur för de...

Jag är ganska bra på många saker. En hel hög, faktiskt. Men det finns vissa områden där jag inte hör hemma. Framför en blender när det ska blandas strawberry daquiris till exempel.   Ulrika gjorde första omgången, den var ljuvlig. Sedan gjorde ja...