836 varv med fem rockringar på tre minuter.

Snacka om att jag rockar.

Man MÅSTE älska touchscreen. På riktigt.

Jag pratade med Caroline i godan ro när det ringde på andra linjen, så jag kollade på skärmen där det stod att det var vår hyresvärd. Hon är den jobbigaste och mest omständliga människan i hela världen, så jag la luren mot örat igen och sa till Caroline;

"Det ringer på andra linjen, jag måste ta det, det är den jobbigaste och mest omständligaste människan i hela världen!"

I andra änden hör jag den jobbigaste och mest omständliga människan i hela världen;

"Ehh, hallå?"

Fuuuuuuuuuuuuck.

Jag känner mig fri idag. Det är en skön känsla.

Lite som när man har varit på landet en hel helg och äntligen får komma hem och duscha. Eller när man kör alldeles för fort på en krokig skogsväg och vinden blåser i håret. Eller som att ligga på stranden med en iskall Bacardi och lyssna på vågskvalp. Eller som att stå mitt i ett åskväder så mäktigt att kroppen vibrerar från åsksmällarna. Eller som att kliva ut från jobbet en fredag eftermiddag och veta att man inte behöver komma tillbaka förrän på måndag. Eller som att träffa någon man har längtat efter så det nästan gör ont. Eller som när man brister ut i spontansång på pendeltåget bara för det kommer världens bästa låt i hörlurarna, och den är så bra att man inte ens bryr sig att folk tittar. 

Så fri känner jag mig. Control+alt+delete.

(Jag är duktig, visst baby?!)

Efter diskussioner på Blåkulla, så har jag och ulrika bestämt att så länge man har en skylt i pannan därdet står "Kåt, glad och tacksam!" så får man nog vad man förtjänar.

Jag har bytt nu. Skylt alltså. Med lite hjälp av alkohol.

Nu står det något helt annat, fast det får du ta reda på själv.