Nu sitter jag och väntar på att Stellan ska ringa tillbaka till mig. Jag var tvungen att ringa honom igen, så nu älskar han mig ännu mer. Fast idag ska jag koncentrera mig riktigt mycket så jag faktiskt kommer ihåg att han har ringt. I skrivande stund sitter jag och koncentrerar mig. Jättemycket.

Ulrika bokade också in sig på kryssningen igår. Hon ringde Stellan och sa att hon ville ha samma som mig. Jag hörde glädjen i hans röst när mitt namn nämndes, Det gick säkert rysningar nerför hans ryggrad. Sedan ville vi ha gemensam faktura eftersom vi bor på samma adress, för det tyckte vi var logiskt - men det tyckte inte Stellan. Så då ringde jag honom idag och sa att jag vill faktiskt inte betala extra för en ensamhytt när jag ska sova med Ulrika.

Fast det var ett tag sedan jag ringde, så nu är jag lite skeptiskt och tror att Stellan antingen har gått in i väggen efter att ha hanterat först Caroline, sedan alla hennes galningar, sedan mig och sedan ulrika. Man kan inte klandra honom om han går och hoppar från en bro. Eller så har han glömt bort mig - fast kan man verkligen göra det? I think not. Så jag ska koncentrera mig ett tag till.

Jobba? Nej, tack. Det är fredag, då får man mysa fram. Och dessutom är det after work med Ulrika idag. Imorgon ska jag ha date med schizofrenipojken är det tänkt. Men det får bli ett annat inlägg, för det är han värd!

Alltså, jag är lika dominant som en gråsten. Eller ja, egentligen mindre. Den genen existerar ingenstans i mig. Fast jag är inte motsatsen heller. Jag tror på jämlikhet - ibland smiskar jag dig och ibland smiskar du mig liksom. Känns mest rättvist. Men så finns det någon som har fattat tycke för mina ringar. Så mycket att han vill bära mina märken. För jag är ju Fantomen. Springer allltid omkring och slåss. Som en fotbollshuligan. "varför går du på den här sidan vägen?" KAPOW liksom. Sån är jag.

Men jag tränar. På Ulrika. Problemet är att hon inte underkastar sig, nej nej. Hon kommer tillbaka med saker som "Jag ska skära av dig tungan och använda den som halsband." Hon är ju farlig! Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Damn it. Snacka om problem, alltså!