Tur jag inte är arg. Alls. Jättetur.

Jag behöver någonting att ta ut all min ilska på. Jag tänkte min fredagsdate hade varit bra, men då ska han gå och vara upptagen. Har människor ett liv mellan jag finns i deras liv? Tydligen. Jag tycker inte om det, det ingår i min plan att bli världshärskare att alla ska lägga sig framför mina fötter och göra som jag säger. Vi hade ju kommit överens om det. Eller jag hade kommit överens om det, men det borde räcka.

Jag fick en djävla sketen förbannad djävla skitparkeringsbot. Inte för att jag inte fick stå där jag stod, nej nej, DET hade varit dumt. Nej, jag fick en för att tillståndet låg i dörrfickan för där tyckte jag det låg bättre så det slapp åka runt på instrumentbrädan och irritera mig. Där fick jag för att jag var fiffig. Nödvändiga pengar att betala tillbaka till staten.

Nu försöker jag andas. In och ut. Jättesakta. Låååååångsamt. Snart kanske jag kommer ihåg det utan att instruera mig där när jag ska dra in och ut. Snart. Kanske.

In.

Ut.

In.

Ut.

Parekeringsdjävel.