Det här är min fru Caroline. Jag skulle inte leva en dag utan henne, men klarar inte av en dag till med henne. Vi träffades den sextonde Mars tvåtusensju, och det var kärlek vid första ögonkastet (I alla fall för henne, jag drack några öl först...) Hon lurade mig till Wales för vi skulle gå på en "jättekul Celtic-festival med massa snygga män och öl". När hon väl hade fått dit mig, så "måste de ha flyttat den till någon annan helg, men nu är du ju ändå här...". Ja, ni fattar.

Vår första helg innehöll jelly-shots, tatueringar, havet, Boten Anna, kebab och disco. Det är svårt att inte bli kär då.

Tiden som följde, den där smekmånaden. Den var fin. Hon kallade mig bedårande, jag lyssnade på vad hon sa och avbröt inte. Jag gav henne te på sängen tros att hon inte fullgjort sina äktenskapliga plikter kvällen innan... det var fin, helt enkelt. Men allting har ett slut. Så även fint.

Borta är bedårande. Borta är mina öron. Nu är det "dum i huvudet", "gör du inte som jag säger så bränner jag ner ditt hus!", "jag fejkade. Hela tiden!", "Den där maten du lagade som jag sa jag älskade - det gjorde jag inte. Den smakade lammkofta!"... Men vi hänger ihop ändå. Trots att jag har flyttat ihop med min älskarinna och lever lyckligt på annan ort, så finns hon kvar, den där frun. Så allt det fina är inte borta, nej, nej.

Anledningen till det här sentimentala inlägget är att jag har gått igenom min inbox, och hittade alla brev från när vi först träffades. Jag tänkte dela med mig av ett, som vi skrev tillsammans. Om oss själva, precis i samma ödmjuka anda som vi gör allting annat.

Vi står för föränderlighet och anpassning. Vi är snabbtänkta och rörliga. 
Det är alltid ett misstag att utmana vår intelligens och talförmๅga för vi kan 
prata oss in i och ut ur situtaioner hur lätt som helst. Vi tänker mycket snabbt, 
kan vara bitande ironiska och vi är smartare än de flesta andra människor.
 
Vi är för det mesta roliga att umgås med, och vi sätter krydda på vilken
tillställning som helst. Vi har ett stort behov av omväxling och avskyr 
rutin och regelbundna vanor. Det är om๖jligt att få oss att anpassa sig till några
andra regler än våra egna.
 
Det som däremot kan ligga oss lite i fatet är att vi också kan vara rastlösa 
och flyktiga, oförutsägbara, opålitliga, ytliga i kärlek och mognar inte alltid, 
är ofta en dubbelnatur, har många oavslutade projekt, är ombytliga, otåliga, 
sluga, nyfikna, ostadiga, hycklande, har svårt att tygla nervös energi, lever på 
våra nerver, ytliga, skvallerbyttor.
 
Fast i det här fallet var det kanske mer att vi råkade vara samma stjärntecken. Huruvida vi har snott texten rakt av, eller om vi har lagt till saker själva är lite oklart. Det är ju faktiskt väldigt länge sedan!

Hur som helst. Caroline, me luvs you mer än kaffe, men inte riktigt lika mycket som ligga. Hoppas vi får många fina år till, och nästa årsdag vill jag ha en parfym. 

Puss på dig!