Lite som det är med att göra dumma saker är det att prata för mycket. Till slut kommer det något jättedumt. Fortsätter man sedan att prata när man har sagt något jättedumt, ja då är det blåa skåpet redigt skitit i. Jag vet inte om ni förstår hur mycket dumt det kommer ur mig på fyra timmar i nervöst tillstånd och utan möjlighet att röka. Jag blir arg när jag inte får göra det. Inte lite charmigt grinig, utan arg. Så arg att min klient jag var med på cellgifter tyckte jag skulle gå ut och röka. Det känns som ett nytt lågvattenmärke. Men jag är nog snyggare med gröna ögon än svarta. Vi säger så, så slutar jag att skämmas nu.

Idag är en sån där tung dag. Det känns lite som om jag vadar genom kvicksand, men jag har inte riktigt energi att gå så fort att jag inte sjunker. Och när jag kom på jobbet så insåg jag att jag har en jättejobbig ledsagning hela eftermiddagen, och då blev det liksom ännu tyngre. Det blev som att vada långsamt genom kvicksand med ögon som inte orkar hålla sig uppe och samtidigt ha halsbränna och vara förföljd av getingar. Jag skulle behöva lite assistens. Typ en gepard. Eller en getinghåv. Vill du vara min gepard med getinghåv?