När vi tog den här lägenheten, så var det två saker jag tyckte om. Balkongen med tillhörande utsikt och Tiffanylampan i köket. Balkongen ska de snart renovera, så vi kommer inte ha tillgång till den på minst tre veckor. Kökslampan fungerade inte ens lite. Idag kom pappas fru på besök och vi satt och diskuterade mysteriet med kökslampan. Sedan skruvade hon på glödlampan. Varde ljus. Inte ett dugg pinsamt.

Jag har suttit och tittat på ett program med en hel hög riktigt puckade människor. Speciellt en. Hon behöver bara öppna munnen så får jag lust att fylla den med tidningspapper och riskorn så hon aldrig någonsin mer ger ett ljud ifrån sig. Hon är som långa naglar på svarta tavlan, jag får rysningar längsmed ryggraden. Efter att ha suttit och velat ta sönder henne i en halvtimme insåg jag att hon heter Jenny. Hon kanske inte är så pjåkig i alla fall. Desto mer jag tänker efter så inser jag att hon faktiskt är rätt frän. Fräna Jenny. Tack för att jag får dela min tid med dig.

Det är tidigt på morgonen, men himlen är redan blå och solen gassar och får min hudn att se mycket brunare än den egentligen är. Jag tar en klunk av kaffet som egentligen skulle ha varit kallt, men som fortfarande är ljummet av solens värme. Jag blundar och andas in smaken och tar ett bloss på cigaretten som har suttit still mellan mina fingrar alldeles för länge och den har nästan helt förvandlats till aska som hotar att lägga sig i mitt knä. Jag blundar och drar in röken med en belåten suck. Det här är min bästa stund på dagen, jag sitter och blundar och andas livet och alla måsten och borden och skullen är miltals borta och kan inte nå mig ens om de försökte. Här, med livet i halsen, tänker jag på dig. Ostört, ärligt och ohämmat låter jag mina tankar vandra fritt över dig. Vi drar fingrarna genom ditt hår, smeker din kind och tittar in i dina ögon som ger sken av att ha svar på allting. Jag låtsas också ha det. Jag låtsas att allt är okomplicerat och självklart. Jag sitter där och fylls upp av ditt väsen, dricker mitt solvärmda kaffe och röker tills det nästan svider i halsen. Min hud luktar sol och droppar av svett formas på överläppen av hettan, jag torkar förstrött bort dem med toppen av pekfingret och suckar lite. Andra tankar börjar pocka på min uppmärksamhet, saker att göra, saker att ordna. Jag reser mig upp och lämnar oss där. Till nästa gång.