Inre monolog på min balkong igår.

- Nej, nu får jag sluta!

- Ja, det får jag.

- Men sluta då.

- Vadå jag? Varför måste jag sluta?

- Men vi är båda du, jag är bara den förnuftiga.

- Om du nu är så djävla förnuftig, så kan väl du sluta?

- Jag försöker, men du är starkare än mig.

- Du kunde inte ha tillbringat all den där fritiden jag ger dig med att gå till gymet kanske?

- Vilken djävla fritid?! Att hålla reda på dig tar all min tid.

- Jag tänker inte ens kommentera det där.

- Sluta nu! du kommer ångra dig imorgon!

- Imorgon är en annan dag.

- Imorgon är en annan dag som är precis som den här dagen. Jag är som en hamster.

- Ja, spring hamstern, spring medan jag gör färdigt det här.

- Jag ger upp. Gör vad du vill, men när du ångrar dig imorgon så finns inte jag här.

- Vad skönt! Äntligen lite lugn och ro.

- Fine!

- Fine!

- Jag går nu.

- BRA!

- BRA!

- Jag kommer inte tillbaka.

- Du sa det.

- Sista chansen!

- Men GÅ nu och låt mig få hångla ifred!

Hej vin, hejdå förnuft. Gulligt.