Den här killen på Solna station som säljer kaffe har semester. Borde ju vara himla skönt för mig som har haft såna problem att komma ur min latte-spiral. Borde. Men är det? Nej. Han har en vikarie. En yngre vikarie. En snygg, yngre vikarie. Han var där hela förra veckan och lärde upp sig. Egentligen den tiden på morgonen så är jag tyst, för att bespara människor mitt innan-latte-humör. Jag är inte speciellt trevlig. Han brukar ha överseende med det, och vi brukar mest kommunicera med leenden och nickar och ett "ha en trevlig dag" och hans blinkningar. Det har funkat bra. Den nya förmågan - not so much. Han vevade med muggen och utbrast "Latte var det här" redan när jag gick igenom dörrarna. När jag kom fram och skulle betala så började han småprata. Inte nog med det, utan skämta också. Frågade massor och log och nickade och liksom blinkade med hela ansiktet, inte bara ögat. Jag försökte samarbeta, jag skrattade till och med trots att det gjorde ont i ansiktet. När jag gick nerför trappan mot spåret med min latte i handen fylldes jag av självförakt. Svaga djävla människa. Dumma kaffestånd.FAN också!

Idag tänkte jag vinna en sisådär 40 miljoner kronor.

Jag ska gå in på chefens kontor och slänga nycklarna i taket och dansa en liten styrdans med mig själv medan jag nynnar Fredrik Åkare, sedan gå raka vägen till närmaste pub och dricka en dubbel Captain Morgan spice med cola. Ha en vansinnes-shoppingrunda, gå och köpa precis allt jag vill ha, och lite som jag egentligen inte vill ha och kanske till och med något som jag inte alls vill ha - bara för att jag kan. Sedan skulle jag gå in till närmaste frisör och klippa håret så snyggt att alla som ser mig önskar att de var jag, innan jag ska gå på systemet och köpa en hylla med vin. Efter det ska jag boka en minibusstaxi som kan köra hem mig och alla mina saker till älskade Blåkulla.

Väl hemma ska jag bada i vin, spela musik onödigt högt och skratta mot taket och fira det faktum att från och med nu ska jag aldrig ha en bekymmersfull dag i resten av mitt liv.

För de som säger att pengar inte kan köpa lycka är lika fulla med skit som en kräftas bajsränna.

Så gläd er ni som var mina vänner innan jag blev rik, nu kommer livet aldrig någonsin mera bli sig likt. Nu ska vi bli rikare än kungen och köpa världen och fylla den med glitter och kärlek. Ingen ska någonsin mer behöva vara ledsen.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är laddad! Nu kör vi!