Mitt sista besök på fredag eftermiddag var ett tillsynsbesök hos en äldre dam, vilket alltid innebär att hjälpa henne på toaletten. Jag tycker om att gå till henne, hon är lite finurlig. Vi brukar prata om Hälsingland, för hon är också därifrån och blir alldeles rosig om kinderna när hon kommer igång. När jag gick frågade hon om jag skulle komma tillbaka på måndag. Jag sa att det vet man aldrig, men hoppas kan man alltid, på ett sånt där överdrivet klämkäckt sätt som bara hemtjänstpersonal använder. Hon log och sa att det gjorde hon, för glada människor kan man aldrig få nog av.Sen slutade jag för helgen.Igår ringde en kollega och frågade om jag hade fått med mig damen i frågas nyckel hem. Jag sa nej, fast i ärlighetens namn så är det inte helt otroligt. Jag stoppar en massa saker i väskan och glömmer bort dem, men jag visste att det fanns två, så jag tänkte att det går bra ändå. Fast det gnagde i hjärnan på kvällen och jag tänkte nästan att jag skulle åka in till jobbet med den idag, fast det blev aldrig så.Och sen. På eftermiddagen idag, trillade hon ner på golvet och dog. Borta. Jag gillar inte död. Dumheter.