Söndag morgon. En öde 70-väg någonstans i Sollentuna. Jag sitter i bilen med nervevade rutor, så håret blåser i vinden (givetvis blåser det aldrig in i ögonen och gör så att jag nästan kör av vägen, utan det blåser förföriskt från sida till sida och jag kan ana doften av jordgubbar från balsamet jag använde i morse.) på radion spelas en vemodig visa från 60-talet som framkallar dofter av nybryggt kaffe på morgonen, det varma träet från altanen där jag sitter barfota med fötterna i gräset och välkomnar den varma sommardagen och mammas kök.

Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är. Vilka underbara människor jag har i mitt liv. Vilken tur jag har som har hamnat i det här livet i en stor omfamning av kärlek, omtanke och värme. Hur alla beslut jag har fattat som jag tänker att jag kanske ångrar har lett fram till den fantastiska tillvaro jag har nu, och inte alls var dåliga beslut, utan bara ett trappsteg på vägen till lyckan. Jag älskar så många och så mycket, och känner mig ibland så tacksam att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Mitt liv är underbart, jag är tacksam för att du finns där. Det tänker jag på på den ödsliga vägen.

(Eller, egentligen, så tänkte jag mest på hur fantastiskt trevligt det skulle vara med ett bakisligg, men det kan jag ju inte skriva här!)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

(Jag hade inget inlägg 95, så jag har två 96. Fullkomligt logiskt!)   Jag är lite - nej, mycket - sur. Vår underbara fina blåa paradis måste lämnas tillbaka till ägaren. Det betyder att vi blir bostadslösa. Gatubarn. Är det någon som vet hur myck...

Keratit, sa läkaren. Hornhinneinflammation. Gå till ögonspecialisten.   Ögoninfektion, sa jag. Ge mig antibiotika.   Keratit, sa han igen. Du bör ha en specialist som tittar på det.   Infektion, upprepade jag. Du är specialist på antibiot...

Idag har jag varit blind. På riktigt. Ögonen är knallröda och svullna och känns som de är nedtryckta i ett par askor som är fem storlekar för små. Jag kunde inte ens jobba.    Så jag gjorde det enda rätta, la gurkskivor på ögonlocken och lade mig...

Jag har hundhår i hela soffan, kaffe över hela rumsbordet, hundkräks över hela köksgolvet, aprikoskräm i håret, blomjord över hela fönsterbrädan, soffkuddarna överallt forutom i soffan och leksaker över hela lägenheten.   Det är djävla tur för de...

Jag är ganska bra på många saker. En hel hög, faktiskt. Men det finns vissa områden där jag inte hör hemma. Framför en blender när det ska blandas strawberry daquiris till exempel.   Ulrika gjorde första omgången, den var ljuvlig. Sedan gjorde ja...