Direktlänk till inlägg 12 juli 2011
Ni vet när man är påväg att göra något dumt och man vet precis hur det kommer att sluta, men det är försent att ändra sig? Välkommen till mitt liv.
Jag skulle svänga vänster i en fyrvägskorsning, men det var rött. Så jag stod snällt och väntade, pillade på radion och svor över att den enda stationen jag kunde få in var Lugna favoriter och P4. Funderade lite på livet i allmänhet; varför gravad lax är så äckligt, fast grillad är en smakorgasm. Hur det kommer sig att kassan jag väljer i affären alltid är den slöaste - trots att jag byter. Att när jag kom hem idag så måste jag komma ihåg att flytta på bokhyllan, eftersom jag vaknat varje morgon och stört mig på att den är osymmetrisk. Lite sånt där tänkte jag på, och då var det plötsligt grönt.
Nu är inte jag riktigt typen som mjukstartar opch sakta glider fram över asfalten som jelly glider sakta genom hela kroppen. Jag är mer den som redan hade startat innan det blev grönt och fått upp ganska mycket fart. Så jag rivstartade.
Det kom en bil rakt uppifrån, och jag är mycket väl medveten om att han har företräde. Det vet han också. Den enda som inte visste det i det här sammanhanget var min fot som var på gaspedalen och vägrade släppa taget. I den sekunden insåg jag att jag hade gjort något väldigt, väldigt dumt och det skulle knappast sluta väl.
De säger att innan man dör så passerar ens liv revy. Det är en lögn. Det gör det inte alls. Det sägs också att man tänker på sina nära och kära och älskar och förlåter. Det är inte heller sant. Jag tänkte; "Jag kommer att dö till Michael Bolton."
Två centimeter från min bil stannade den andra bilen. Två centimeter. Hans bil andades på min bil. Jag andades på Michael Bolton. Michael Bolton tog i så han sprack.
Sen åkte jag vidare till jobbet och låtsades att mina händer skulle skaka som asplöv och hjärtat skulle bulta på halsen. Det är fullkomligt normalt när man heter Jenny.
(Jag hade inget inlägg 95, så jag har två 96. Fullkomligt logiskt!) Jag är lite - nej, mycket - sur. Vår underbara fina blåa paradis måste lämnas tillbaka till ägaren. Det betyder att vi blir bostadslösa. Gatubarn. Är det någon som vet hur myck...
Keratit, sa läkaren. Hornhinneinflammation. Gå till ögonspecialisten. Ögoninfektion, sa jag. Ge mig antibiotika. Keratit, sa han igen. Du bör ha en specialist som tittar på det. Infektion, upprepade jag. Du är specialist på antibiot...
Idag har jag varit blind. På riktigt. Ögonen är knallröda och svullna och känns som de är nedtryckta i ett par askor som är fem storlekar för små. Jag kunde inte ens jobba. Så jag gjorde det enda rätta, la gurkskivor på ögonlocken och lade mig...
Jag har hundhår i hela soffan, kaffe över hela rumsbordet, hundkräks över hela köksgolvet, aprikoskräm i håret, blomjord över hela fönsterbrädan, soffkuddarna överallt forutom i soffan och leksaker över hela lägenheten. Det är djävla tur för de...
Jag är ganska bra på många saker. En hel hög, faktiskt. Men det finns vissa områden där jag inte hör hemma. Framför en blender när det ska blandas strawberry daquiris till exempel. Ulrika gjorde första omgången, den var ljuvlig. Sedan gjorde ja...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||
|