(Paul, this will be in english especially for you, so you wont have to use the eminent Google translate!)

Today, I showed my support to old fellow Brits and their current situation by driving on the left side of the road from time to time. This was something all fellow Swedish drivers appreciated deeply. They honked their horns to show their support for my support, and sometimes they even pulled over to the side of the road out of respect, and stayed there until I left. We were all like a big supportive family brewing with love, I could most certainly feel it. Did you feel it? The love? The support?

Remember this next time I need support. I shall ask for it back!

Det här med skyltar. Jag trodde ju vi skulle avancera från kåt, glad och tacksam. Och det gjorde jag. Med råge. Hittills har jag blivit erbjuden att agera pissoar under något märkliga umgängesformer och att sälja mina underkläder. Kompis, det går bra nu. Men på lördag ska jag på dejt, då får vi se nästa skylt. Can't wait!

Igår när jag gick och la mig, så skulle jag kolla på The fighter, för det påstods vara en ypperlig film. Och det var det. Om man bortser från att jag inte kan titta på våld, jag mår fysiskt illa. Så av alla minuter som filmen varade så satt jag med händerna framför ansiktet och kunde inte titta i ungerfär tre fjärdelar. Så det kändes som en fin anledning att vara uppe halva natten. För man kan ju inte stänga av. Nej, har man börjat "titta" så får man "titta" klart, och leva med konsekvenserna. I det här fallet påsar under ögonen. Men det finns säkert någon kultur i världen som finner det sexigt, så vart det nu är, dit ska jag idag.

För ni visste väl att det finns någonstans i världen där du är sexigast i hela världen? Det gäller bara att hitta vart, jag kan tipsa om Discovery channel. De brukar ha svar på det mesta. Jag är ganska het i Säffle. Ska nog börja spendera mina vintrar där, det går rykten om att Mr Darcy åker skidor där. Det kör vi på.

836 varv med fem rockringar på tre minuter.

Snacka om att jag rockar.

Man MÅSTE älska touchscreen. På riktigt.

Jag pratade med Caroline i godan ro när det ringde på andra linjen, så jag kollade på skärmen där det stod att det var vår hyresvärd. Hon är den jobbigaste och mest omständliga människan i hela världen, så jag la luren mot örat igen och sa till Caroline;

"Det ringer på andra linjen, jag måste ta det, det är den jobbigaste och mest omständligaste människan i hela världen!"

I andra änden hör jag den jobbigaste och mest omständliga människan i hela världen;

"Ehh, hallå?"

Fuuuuuuuuuuuuck.

Jag känner mig fri idag. Det är en skön känsla.

Lite som när man har varit på landet en hel helg och äntligen får komma hem och duscha. Eller när man kör alldeles för fort på en krokig skogsväg och vinden blåser i håret. Eller som att ligga på stranden med en iskall Bacardi och lyssna på vågskvalp. Eller som att stå mitt i ett åskväder så mäktigt att kroppen vibrerar från åsksmällarna. Eller som att kliva ut från jobbet en fredag eftermiddag och veta att man inte behöver komma tillbaka förrän på måndag. Eller som att träffa någon man har längtat efter så det nästan gör ont. Eller som när man brister ut i spontansång på pendeltåget bara för det kommer världens bästa låt i hörlurarna, och den är så bra att man inte ens bryr sig att folk tittar. 

Så fri känner jag mig. Control+alt+delete.

(Jag är duktig, visst baby?!)

Efter diskussioner på Blåkulla, så har jag och ulrika bestämt att så länge man har en skylt i pannan därdet står "Kåt, glad och tacksam!" så får man nog vad man förtjänar.

Jag har bytt nu. Skylt alltså. Med lite hjälp av alkohol.

Nu står det något helt annat, fast det får du ta reda på själv.

"I dig vilar inga ledsamheter."

Det är nog det finaste någon har sagt till mig - det var så fint att jag måste dela med mig.